Att vara språklärare - guldkanter, utmaningar och hot?

Kent Fredholm, leg. lärare i italienska, franska, spanska, kinesiska och ryska, fil. lic., språkdidaktik, doktorand i spanska med didaktisk inriktning, Uppsala universitet, vice ordförande i Språklärarnas riksförbund.

När jag träffar personer som inte är språklärare, får jag ofta frågan varför och hur jag lärt mig flera främmande språk. Frågan ställs ofta med en underton av förbryllan och fascination, som jag tror bottnar dels i att språkinlärning ses som något fasligt svårt, dels i att många inte kan förstå att någon överhuvudtaget vill ägna sig åt språkläraryrket. Ibland tänker jag att just detta måhända är språklärarens största utmaning: att få andra att förstå det fantastiska i att tränga in i och förmedla andra tankesätt, andra logiska strukturer, andra kulturer än den egna, hemtama. För visst ligger det väl något stort i att få någon att förstå snitsen i en riktigt elegant verbform, eller att se elevers glädje när en krångligt konstruerad mening äntligen går att översätta till begriplig svenska? Sådana stunder ger språkläraryrket guldkant. Ändå kringgärdas vårt värv av flera stora utmaningar och svårigheter, utmaningar inte enbart för oss lärare utan också för samhälle och politiker, om vi vill fortsätta att ge våra skolungdomar möjligheten att lära sig främmande språk. Det är en möjlighet vi borde slå vakt om, då goda språkkunskaper är till stor glädje för individens personliga utveckling såväl som till gagn för samhälle och näringsliv.

Lärarnas Riksförbund (LR) utgav i april 2016 en rapport om språkens ställning i svensk skola. Rapporten, med titeln Språk – så mycket mer än engelska, är angelägen läsning för alla inom språkundervisningsfältet, och borde vara obligatorisk läsning för de politiker som handhar vårt skolsystem. Tyvärr har den inte fått det mediala genomslag den förtjänar. Rapporten visar bland annat att allt färre ungdomar läser språk på högstadiet, och att färre gymnasister läser de högre stegen, särskilt steg 5. Det senare kan vara en effekt av utformningen av de så kallade meritpoängen, där steg 5 inte längre per automatik ger poäng. Meritpoängssystemet i sin nuvarande utformning är svårförståeligt för lärare, elever och vårdnadshavare, ställer stora krav på pålästa studie- och yrkesvägledare, och kan misstänkas vara kontraproduktivt för språkens ställning i skolan, särskilt de mindre vanliga språken som tyvärr för en tynande tillvaro. Dock görs översyn av meritpoängssystemet som en del av Tillträdesutredningen under ledning av Jörgen Tholin. Utredningen skall vara klar i mars 2017, och som språklärare kan man hoppas att ett för språken mer genomtänkt system kommer att föreslås.

Det kanske allvarligaste hotet mot språkundervisningen i Sverige utgörs, som jag ser det, av svårigheterna att rekrytera språklärare. Som LR visar i sin rapport saknas redan många språklärare, och antagningen till lärarutbildningarna är mycket liten, särskilt för grundskolan. Hösten 2015 antogs sexton studenter till 7-9-lärarutbildningar i franska, spanska och tyska – i hela Sverige. Antagningen för gymnasielärare ser bättre ut, men täcker inte behovet. Till detta skall läggas att långtifrån alla som påbörjar en lärarutbildning går klart den, och att många senare lämnar yrket. Trots detta är språklärares lön lägre än många andra lärares. Denna utveckling måste självklart vändas, om vi skall ha någon språkundervisning kvar i Sverige.

Digitaliseringen av svensk skola ger språkundervisningen nya möjligheter men samtidigt nya utmaningar. Det på vissa skolor tydligt uttalade kravet att öka datoranvändningen åtföljs inte alltid av en genomtänkt strategi eller förklaring till varför datorn skall användas. Låt oss inte glömma några av de didaktiska grundfrågorna: vad skall läras ut, till vem, och hur? Min uppfattning är att den första frågan att ställa sig är just vad som skall läras ut, och först därefter hur. Alltför ofta pådyvlas lärare ett färdigt svar på frågan hur (med hjälp av dator, utan att gå in på grammatik, med lekar, eller något annat som för tillfället anses bäst), utan att först ha fått tid att tänka ut vad som skall läras ut. Undervisningens innehåll måste komma före valet av metod att förmedla det.

Språklig medvetenhet – förståelse för vad ett språk är, hur det är uppbyggt och fungerar i olika kontexter – ser jag som en mycket viktig aspekt för att förbättra elevers språkkunskaper och deras glädje att lära sig språk. Det tycks mig ofta att många misstolkat och förenklat den kommunikativa språksynen till att innebära basal muntlig kommunikation utan strukturell förståelse för språket. Det håller för att läsa en reseparlör, men inte för att verkligen lära sig att använda ett främmande språk. Jag anser att vi behöver utmana våra elever mer och på ett lustfyllt sätt föra dem djupare in i språkens värld. Att detta låter sig göras med upptäckarlust och glädje visade nyligen professor Tomas Riad, som i september föreläste om grammatikundervisning i samband med Humanistiska programmets nätverksträff, som arrangerades på Sundstagymnasiet i Karlstad. Det var upplyftande att höra någon säga hur viktig grammatiken är för förståelsen av vad ett språk är, och hur mycket grammatiken har att ge våra elever. Riad visade exempel på hur grammatikundervisningen kan göras både mer intresseväckande och mer vetenskaplig, och bättre träna våra elever i vetenskapligt tänkande, till nytta för dem inte bara i språkstudierna utan i alla ämnen på de högskoleförberedande programmen. Jag skulle önska att fler språklärare finge höra Tomas Riad föreläsa om detta.

Språklärares svårigheter att beviljas fortbildning förtjänar slutligen att lyftas fram. Kanske bottnar svårigheterna i att språk och språkundervisning är så komplexa att förstå för någon som inte är tillräckligt insatt. Jag har själv mötts av reaktionen »du lär dig väl fler ord när du undervisar« som svar på ett önskemål om en fortbildningskurs i ett av mina språk. Sådana svar bör vi språklärare inte låta oss nöjas med. Vi är inte språklärare för intet; vi äger språkets gåva och bör se till att – påläst och hövligt – stå på oss för vår rätt till regelbunden och dagsaktuell fortbildning. Jag hoppas därför att denna fortbildningskatalog kan inspirera till många diskussioner ute på skolorna om vikten av fortbildning, och att många av mina kolleger tar chansen att aktualisera sina kunskaper och kräva sin rätt till ämnesfortbildning.

Kontakt

För mer information kontakta:

Hans Nytell

Hans Nytell
tel: 018-471 79 67
e-post: hans.nytell@fba.uu.se